2. Grunderna för IP-Telefoni

Denna del av artikeln förutsätter att du, förutom att ha läst Vad är IP-Telefoni?, även har grundläggande förståelse eller intresse av hur IP-telefoni fungerar ur en lite mer teknisk synvinkel.

IP-telefonin använder sig alltså inte av det gamla telenätet utan skickar datan över samma nätverk som du använder när du surfar på Internet. Detta ställer stora krav på nätverket eftersom du som pratar i telefonen inte vill ha störningar. Förmodligen vill du inte behöva vänta tre sekunder innan den du pratar med hör vad du säger och ytterligare tre sekunder innan du börjar höra vad personen svarade. Du vill inte heller att den andra försvinner vissa stunder, likt det som händer om du har dålig täckning för en mobiltelefon. Eftersom du, medvetet eller inte, ställer dessa krav på din leverantör av IP-telefoni måste de uppfyllas för att IP-telefonin ska anses vara ett konkurrenskraftig alternativ till den vanliga analoga telefonen.

Grundläggande teori för IP-telefoni

Det nätverk för telefoni vi till största delen använder idag fungerar inte riktigt på samma sätt som Internet. När du ringer med en vanlig analog telefon skapas en anslutning till den du ringer. När denna anslutning initieras reserveras den bandbredd som behövs för att ni ska kunna prata ostört utan fördröjningar. Växlarna mellan dig och den du ringer till åtgärdar även störningar och fel som kan påverka signalen under dess resa. Internet idag fungerar inte på detta vis utan använder sig av sevice efter bästa förmåga för att transportera data från avsändare till mottagare. Detta innebär att ingen garanti lämnas för tiden det tar för datan att komma fram, om datan alls kommer fram eller med vilken överföringshastighet som kommer utnyttjas under överföringen. Det är inte heller säkert att datan kommer fram i den ordning som den sändes. Hur kan man då lämna garantier för IP-telefoni?

Tre begränsningar

Som jag nämnde ovan finns det tre olika begränsningar med att bara erbjuda tjänster efter bästa förmåga. Dessa tre begränsningar går att jämföra med postgången. Det första problemet som kan uppstå är att brevet försvinner på vägen. Om vi då har en kopia kan vi enkelt skicka det igen. Då kommer nästa problem, nämligen tiden det tar för brevet att komma fram till mottagaren. Vi vill gärna att brevet vi skickar ska komma fram 1-3 dagar efter det att vi har skickat iväg det. Här ser vi då det sista problemet. Om det tar mellan en och tre dagar innan brevet kommer fram, hur ska man då kunna planera in ankomstdagen om mottagaren fyller år och vi skickar en lott? På samma sätt vill man, om man skickar en serie brev, gärna att dessa kommer fram i rätt ordning. Dessa är några av problemen man stöter på och som möste lösas för att IP-telefoni ska fungera på ett acceptabelt sätt.

Lösningen

Hur ska då mottagaren veta i vilken ordning breven ska läsas? Förhoppningsvis har avsändaren skrivit datum i brevet, kanske även tydligt numrerat breven så det ska bli lättare för mottagaren att sortera breven. Vi säger att leveranstiden är en dag och avsändaren skickar breven i tur och ordning med början på måndag. Då kommer brev nummer ett fram på tisdagen, samtidigt som avsändaren skickar brev nummer två. Brev nummer två försvinner så mottagaren får inget brev på onsdagen då avsändaren skickar brev nummer tre. Brev nummer tre kommer som väntat fram på torsdagen och då skriver mottagaren ett kort brev till avsändaren och talar om att brev nummer två saknas. Avsändaren skickar då brev nummer två igen på fredagen och mottagaren får det på lördag. Det mottagaren nu har gjort är att han (eller hon) har förskjutit läsandet av breven fram till att alla tre har kommit fram och kan sorteras i rätt ordning. På liknande sätt hanterar IP-telefonen de fel som uppstår, den buffrar data före uppspelning för att kunna rätta till eventuella fel.

Förbättringar

Exemplet ovan med postgången är en sanning med modifikation. Om man brevväxlar kan man nog acceptera att ett brev tar lite extra tid på sig, denna lyx har man inte vid överföring av tal i realtid som IP-telefoni faktiskt innebär. I praktiken så har man en tidsgräns för hur mycket ett brev (eller paket som det kallas) får vara försenat. För att ett samtal ska flyta på utan störningar bör denna tidsgräns inte vara högre än 400 ms. I exemplet ovan skulle det då innebära att mottagaren ignorerar brev två om det kommer för sent. Kommer då inte mottagaren missa vad som står i brevet? Ja, tyvärr är det så. Pratar man om IP-telefoni innebär detta att en liten del av det du säger skulle försvinna och aldrig komma fram till mottagaren. För att lösa problemet så får avsändaren i början av varje brev sammanfatta vad som skrevs i det förra mailet, på så sätt får mottagaren reda på det viktigaste. På samma sätt gör man i fråga om bredbandstelefoni för att undvika fel om ett paket försvinner.

Läs mer om Voice over IP, VoIP, programtelefoner samt SIP och H.323 i nästa del.